Man vet att man åker tunnelbana ensam för mycket när man stör sig på att ingen plockat undan den mosade råttan på spåret.

Man vet att man åker buss ensam för mycket när man kan tiderna dygnet runt utan till och vet vilka som går av och på vid varje station.

Man vet att man är alldeles för lat när man knappt är villig att resa på sig när någon ber om platsen på bänken i slussen.

Man vet också att man har för mycket komplex när ens vänner, efter ett år, inte har märkt ens underbett.