I kärlekens tecken
Trots att i princip inte någon undgår vilken dag det är idag, lyckades jag nästan med det innan mammas Rickard påminde mig genom att ge mig en ros, haha. Sött va? Var ute och fotade lite idag med nya objektivet också, men är fortfarande lite ovan så det blir inte perfekt precis. Blir verkligen extrem oskärpa i det ofokuserade området iallafall.
Veckan som gått har rullat på av sig självt, har bara tänkt en massa typ och glömt bort allt annat helt. I fredags hade vi minnesstund för Robin och jag grät massor, precis som alla andra. Otroligt hur en person kan vara så himla älskad. På kvällen samlades nästan halva klassen hemma hos Andrea där jag hade askul och jag landade inte hemma i sängen förrän vid halv 3 (2 timmar efter att jag åkt därifrån, dumma sl.)
Kommentarer
Trackback
